Det finns några....

Det finns några

gula skiftningar

i det gråa

i den tidiga morgonen

i det tidiga

som snart kommer att övergå

till öppen dag

I det tidiga öppnar sig

landskapets konturer

en nyans av en sluttning trycker sig upp

En nyans som låter min blick

söka sig upp

mot det gråa

mot

det svajande

det dämpande

det övergående

där det

finns gula fält

fält som öppnar sig ut över det tidiga

Det finns några

gula skiftningar

som faller

in över sluttningen

in över mig

sträcker sig allt högre upp

mot bergstoppen

mot horisonten

en hylla mot rymden

en platå för vinden

Det aldrig sinande vattnet strömmar ut ur berget

Sipprar ut ur dolda sprickor

Sprider sig ut med ytan

Släpper ut och låter mig

att trampa ned i stigen, trampa ned och möta det

väntande.

Berg möter berg.

Vatten möter vatten

alltid porlande och slingrande

Vatten är jag

jag mot berget

i det porlande

i det flödande

i det släckande

I det tidiga

öppnar sig landskapets konturer

sipprar ut ur dolda sprickor

faller

in över sluttningen

in över mig

och sträcker sig

allt högre upp

JASTProject 2008-11-26

ytterligare....

I skydd av den skarpa skymningsolen.
Bakom ett par trädstammar,
skvallrar en grupp med gula löv,
med solen i ryggen och den svaga brisen i nacken.

Snart så brister det.
Snart så faller vi.
Snart så kommer vi att virvla omkring.

Värmen stryker sig in.
Grenarna hänger kvar mot varandra.
Grenarna knyter ihop varandra på marken.
Med sina skuggor.
Med sina konturer.
Med sina mönster.

Vinden flödar fram, smeker och lockar.
Där ifrån kalhygget lutar sig en torr solitär,
lutar sig och skjuter sin skugga allt närmare skogsbrynet.

Vattensamlingarna hjälper till,
skapar knutpunkter där skymningen,
hoppar fram som en gigantisk spindel härskar över sitt nät.

En bit in i gläntan,
ännu dold men snart infängslad,
i den växande skymningensvinden.

En bit in.
Ännu strålar och glittrar.
Ännu vrider och skapar mönster.
Ännu levande och fängslande.

En grupp med gula löv.
En ljuspunkt ut mot det öppna hänger ännu kvar.
Hänger kvar av sin längtan,
att hänga kvar.

Att vara en ljuspunkt
Att lysa upp

Där ute...

Ännu här och bakom.
Osynlig och under allt det där,
som finns här omkring.

Långsamt sprider sig ett värmande ljus in.
Kryper försiktigt in,
blandar sig in med de dova lagren av diffusa bilder,
de oväntade och avvaktande.

Ännu här och bakom.
Allt för att kunna se
det inkommande ljuset sprida sig
ut i det osedda och in där bakom.

Ännu här.
Allt för att fortsätta gå vidare,
gå emot och möta,
låta det synliga vandra med.

Ännu bakom.
Allt för att vilja andas,
med dina dofter omkring mig.
Andas och vandra
ut i det osedda och in där bakom.

Ännu osynlig.
Under allt det där som finns här bakom.
Ännu inväntande
på det där slingrande och strålande
Ännu.
Ännu finns jag här, bakom.

<><><><><><><><><><><><><>

Ro ut en bit

Ro ut en bit,
ro i själen,
ro ut en bit,
ro ut ur lagunen.
Ro ut mot det vida havet,
ro ut och se dig omkring.

Ro ut och se var du har varit,
Där du är, därifrån du kommer.
Ro ut en bit, mot det vida havet,
Ro ut och se dig om.
Ro ut en bit,
ro ut mot det vida havet,
Ro ut en bit,
in mot en insikt som växer allt starkare inom dig.
Övertygelsen om att det är där du kommer ifrån,
det du ser,
när du vänder dig om.

Ro ut en bit.
Ro i själen.
Ro ut en bit,
ut ur lagunen,
mot det vida havet.
Ro ut,
ro ut en bit.


...

vinande...

Vinande vindar

Vidgande vägar

Väntande vänner

Vältrande vanor

Viljande viljor

Väntande villkor

En blick igenom ett magisk torn i Glastonbury Hill kan förändra världen!

...


...

Vilande

Mot himlen vrider sig en oändlig horisont.

I himmelspegeln faller stjärnskuggor ut,

nattens oaser träder fram.


Och för havet sjunger det mjuka nattljuset in en ny skymning.


Ur horisonten sträcker sig ett oändligt hav.

Under den svarta ytan stiger vågorna upp,

rullar fram, över och emot.


Och för himlen sjunger det rullande havet,

sjunger in emot nattens vilande oaser.


I skydd av en varm kupol,

vaknar ordet till,

vaknar till och blir upplyst av stjärnljus.


Där under,

i den ovala kupolen glöder händer,

glöder visioner,

glöder omformat av stjärnor och mellanrum.


En bar himmel, öppen och oändlig,

faller det uttalade ned och

lägger sig vilande i vår famn.
.
.
.
.
.

I ljuset

I ljuset avslöjas ett val

Dolda ingångar och utvägar

växer fram bakom grästuvorna

Börjar sedan att

vrida upp, leda det

difusa och svaga

mot det skarpa och klara

våra blickar bygger upp ett nytt landskap.

Dagen förändrar

vrider skuggor

från öster till väster

Dagen fångar, hänger skuggor

som tvätt på torra trädgrenar.

Dagen leder

styr ljuset

in över nya områden

och

kvällen återställer

ledd av ljuset

Det nya förnyas.